Först rolit.
Sen ack så ledsamt.
I fredags då det hände sig att jag var på Konstfack och eftersom jag var så himmelskt förkyld icke intog några större mängder alkohol (plus att jag krökat i dagarna tre innan) kom jag snart fram till att det var dags att göra en tidig natta, men då det förhållde sig så att jag med tågtransport närmade mig Hornstull ringde mig en serietecknande vän och påstod att jag skulle ta mig och det som är resterna av mitt jag till en hemmafest bara några få hundtratals meter därifrån mitt hem huserar. Jag var snabb att tacka ja till detta utmärkta erbjudande, men förståelsen för att ångerrätten var något begränsad. Efter en hamburgare och lite vilsen gång hittade jag slutligen till festen och gick in i lägenheten och såg att därinom var det bara män och ingen av dem var min vän. Jag tog mig ut på balkongen för att ringa ett samtal på min bärbara mobiltelefon och då när jag hörde en annan singal på en balkong två hack längre bort såg jag där min serietecknande vän. Jag hade liksom just gått in på fel fest. När jag sedemera gick på rätt fest två dörrar bort blev jag förbryllad för där befann sig en mängd vackra kvinnor, ja det var nästan som ett islamistiskt paradis, fast de varken var muslimer eller oskulder, men ni kan säkert tänka er hurdant det var trots detta. Vad jag icke kunde begripa var varför alla killarna på den andra festen inte gick till denna i mitt tycke mycket smartare fest. En vacker flicka började samtala med mig och jag tänkte att wow en vacker flicka talar med mig det är något som är bra. Hon förslog att vi skulle gå till den andra festen för att dansa och jag medhöll henne om detta faktum. Väl där hann vi dansa en halv dans och jag planterade ordet hångel då proppen gick och det blev tyst och svart. En hel lägenhet med killar och jag var den enda som visste hur vi skulle få tillbaka strömmen. Först då slog det mig att jag sett killarna hångla med varandra tidigare och att det här med att de inte var så tekniska alltså rimligtvis borde innebära att dessa herrar inte alls var ledsna för att det inte var några brudar på deras fest.
Vi gick tillbaka till denna dära andra festen och musiken var mycket god mot mig. Så även den vackra flickan och jag tänkte att det här rör sig bara om en tidsfråga innan min tunga är och skrotar i hennes mun, men då helt plötsligt ranglar min serietecknade "kompis" förbi och redogör för mig att han minsann är väldigt berusad. Jag ger honom ett glas vatten i en desperat förhoppning om att han kommer nyktra till, men sådant är icke fallet och han säger, "Kan inte jag få sova hos dig". Hej då vackra flicka, tänker jag och hon ser besivken ut när vi går.
Min serietecknande "så kallade kompis" hänger över mig och han är tung och lång och kan knappt gå. Det tar ett bra tag att dessa hundra meter genom natten vandra hem. Jag ger honom en massa vatten där i mitt hem och han lägger sig på min extrasäng och sen går han upp och in i badrummet och sen så spyr han hela natten varvat med att snarka jävligt högt och jag tänker att "fan, min sambo ska upp tidigt imorgon och jobba. Hon kommer hata oss".
Vidare på morgonen eller möjligvis var det eftermiddag när vi vaknade och begav oss mot den italienska pizzerian som ett gäng kurder driver och innan vi hinner ditt kräks min serietecknande "är han verkligen min vän" lite till vid elskåpet utanför Sjöhästen. Sen sitter han och huttrar som en blöt hund inne på pizzerian och det är synd om honom, så synd, och jag önskar att jag var hans mamma som kunde krama om honom och säga att allt kommer att ordna sig.
Igår var jag på IKEA och köpte gardiner.
