Jesus Kristus-kuken, jag var och såg Simpsons-filmen igår på nån slags form av hemmabioanläggning, men inte hemma hos någon och med flera hundra andra som jag inte kände igår kväll.
Jag hade mina starka misstankar om att filmen skulle suga rätt rejält för att de hade valt att göra den till en klyschig äventryrsaktig rulle, och visst, det funkade inte. Storyn var totalt förutsägbar.
Vad jag tycker är en stor styrka med Simpsons på TV är att man aldrig vet hur avsnitten kommer sluta, och självklart satiren. Här var satiren rätt så reducerad och skämten var på slentrian och så verkade man ha glömt bort karaktärernas karaktärer.
Det hade varit roligare om filmen hade handlat mer om livet i Springfield med alla sköna personer som lever där.
Nu är jag inte helt emot idén att huvudpersonerna från en tv-serie drar ut på roadtrip och sånt. Ett väldigt lyckat exempel är Bevis and Butthead do America, men där är deras anledning att dra ut på äventyr så jävla dumd att det blir bra, och att de hela tiden är helt omedvetna om vad de är med om och att det inte dirkekt finns någon sensmoral i filmen. De är samma snubbar i slutet som i början av filmen. De har inte kommit till några nya insikter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar